Efter att ha suttit och chattat med Agneta http://spaces.msn.com/members/cittaprazama/ en stund nu, så inser jag att hon försöker antyda att vi båda är lite internet-beroende. Ja, så mycket kan jag ju säga, att det gäller i alla fall INTE mig. Jag skulle bara sitta här twenty-four-seven, om jag kunde…  

Fast Agneta räknade ju ut att man kan göra en massa nyttiga saker, som att läsa tidningar, hitta recept, betala räkningar och andra nyttiga grejer…  

Själv känner jag mig inte ett DUGG beroende, mina barn behöver ju bara LYFTA mig från stolen och släpa mig härifrån än så länge, när de behöver använda datorn. Det kan väl knappast kallas beroende?  

Dessutom, sen jag läste i Aftonbladet förra veckan att barn blir smartare av att använda dator, så har jag (alldelens själv) räknat ut att då måste det ju följd-aktligen gälla oss vuxna med…  

Så jag sitter inte alls här för att jag är beroende, utan bara för att jag vill bli så himla smart…  

Agneta är rädd att vi ska behöva genomgå något tolv-stegs-program så småningom… Men DET är inte jag, för jag har inte kommit till det stadiet att jag har någon som helst sjukdoms-insikt…  

Och kommer troligen aldrig att göra… (hehe)

Det värsta är att jag tycker SÅ synd om alla människor som faktiskt inte har tillgång till dator och internet. Jag hade ju själv inte det för ett halv-år sedan… Och det känns verkligen som jag har krälat ut ur en väldigt mörk och primitiv grotta sedan dess…

Har alltså suttit där i en massa år och inte ens fattat vad jag gått miste om…

Hmmm… Sitter nu här och funderar på hur jag ska kunna få ensam-rätt till datorn… Går det att borra i den? Tänkte bara att om jag borrar små hål, sen skruvar fast kedjor och hakar i hand-bojor i kedjorna, sen låser jag fast mina händer och sväljer nyckeln…   GUUUD så bra, då kan jag inte flytta mig härifrån, även om barnen sliter och drar i mig…  

Fast… Det är klart… då får jag ju väldigt ointelligenta ungar och det vill jag ju faktiskt inte…