Ja, nu har min äldsta dotter Binta åkt iväg på konståkningsläger till Orsa en vecka och det är lugnt och fridfullt här.   Jai ser vi knappt röken av, då hon är fullt upptagen med sina vänner! Isa, jag och Spiderman var ju på fyrishov igår och badade tills vi var helt röd-ögda. Men kul var det, särskilt som min kompis Sofie som också var med visade mig en varmvatten-bassäng som var underbar att simma i. Ja, Sofie ,ja! Min lilla "bästis". Hon åker till Tanzania igen om ca: 1 vecka... Så underbart för henne,speciellt som hon nu fått jobb där, men så trist för mig... Saknar henne redan, fast hon inte åkt ännu. Isa är med henne i Stockholm i dag och tar vaccinationer inför resan + att de skulle ha mys-pys där idag. Hon har ju åkt dit månader i sträck i flera år nu, men med tanke på att hon nu fått jobb där, har jag en känsla av att hon inte kommer tillbaka på ett tag!

Nå´t kul har i allafall hänt idag! Brorsan ringde. (Trodde han skulle säga att jag blivit faster) Men han skulle berätta att på Onsdag blir jag faster. Skönt att veta och kunna planera in, liksom... Ja, hon ska sättas igång, stackar´n. Men praktiskt att kunna planera in det i allafall. "Ja, chefen. På Onsdag kommer jag inte till jobbet, för jag blir pappa då..." Det blir liksom som att knacka på magen o säga:  , dags att komma ut... hehe. I think I like that! Den väger förrästen nästan 5 kilo nu... FEM KILO!!! Stackar´s Karin... En jätte-bebis. (Mina har alla vägt runt 3, och det räckte...) Vad har brorsan gjort, egentligen?   Men, men... Det här blir hur kul som helst... Efter onsdag, alltså!  Det blir en VIT liten baby! Det är en raritet i min familj på den sidan... Det finns liksom inga "vita" bebisar där... Och denna bebis blir förmodligen VÄLDIGT vit, med tanke på hur både brorsan och Karin ser ut. (Två vita spöken, haha.) Ja, det låter kanske konstigt för er som inte känner oss, men faktum är ju att mina 4 barn är mulatter, det är Karin´s son Kribban också (där kan inte brorsan göra några anspråk i allafall...) Simon (mamma´s man) har ju också ett litet gäng ungar, som OCKSÅ är mulatter... Men denna bebis blir alltså VIT. Inte för att det gör nå´n skillnad varken det ena eller andra, men lite lustigt är det ju... Så mycket barn och ungdomar och ALLA är mulatter...  Apropå färger, så är det ganska intressant det där med barn... De TÄNKER inte på det där med färger förrän folk börjar påpeka det!  Mina barn började inse det där vid 4-års ålder. När jag väntade Isa (snart 12 nu), så började Binta (nu 16) fråga så mycket om färger och varför vissa har olika färger. Jag förklarade och hon accepterade, men för säkerhets skull ville hon bekräfta att bebisen skulle bli brun som hon själv och det sa´jag att det skulle den ju bli!  När hon några månader senare kom upp på BB för att se sin lilla-syster, så stirrade hon ner i plast-lådan, sedan anklagande på mig och utbrast: (mulattbarn kan se väldigt vita ut när de är nyfödda...) "MEN MAMMA! HON ÄR JU VIT, JU!"  Ja, det tog lite förklaring och att titta på foton från hennes tid som nyfödd för att hon skulle förstå att allt var som det skulle... Isa var också ganska kul. Hon var ju också 4 när hon kom på detta med färger och det kom verkligen från ingenstans. Hon satte sig upp i min säng, gnuggade ögonen och tittade på sin pappa och sa:"Pappa är svart", sedan vidare på mig och sa:"Mamma är vit". "Ja", sa jag. "Vad har du själv för färg då?" Hon drog upp sin pyjamas-ärm och vände och vred och tittade på sin arm, sen sa hon:"Jag tlol jag ä lite lus-blun". För er som inte kan bäbis-språk:"Jag tror jag är lite ljus-brun!" Ja, så är det! Barn ser inte färger och dömer inte , förrän de lärt sig döma av omvärlden! Tänk vad enkelt och skön vår värld vore med lite mer bárna-tänkande!  Ha en underbar dag!!! Från en stolt mamma till bruna barn och stolt faster till ett vitt brors-barn!!!

 För er som inte vet det, så väntar jag på storken. Nä, inte att den ska komma till mig, men till brorsan o hans tjej.Det är så spännande att jag inte står ut snart! Jag har ju 4 barn och tre bröder, men detta är alltså första gången nån av dem skaffar barn!!!  Och jag väntar och väntar men ingen bebis än... Man vill ju inte tjata, det är ju hemskt när folk ringer och tjatar och man själv inget hellre vill än att ungen ska komma ut...  Men hon har en mage som heter duga, min svägerska. Oj, vilken luftballong. Men eftersom jag redan frågat typ 5 ggr. om de är säkra på att det bara är en, tänker jag inte fråga igen.  Men när jag ringer dit o de inte svarar direkt, skriker jag till ungarna: "De svarar inte!"  "Och, de kanske är ute, mamma!" Säger de. "Nä, jag vet det! De är på BB!" ´Om Karin svarar säger jag lungt "Hej, hur är det?" Men inne i mitt huvud undrar jag:"Vad gör DU hemma?" (Sorry Karin!) om brorsan svarar blir jag ännu lite mer uppspelt när jag frågar: "VAR ÄR KARIN?" När Ante då lungt svarar: "Hon är här!"  Får jag hålla mig för att inte låta besvikelsen höras i min röst. (Vilket den antagligen gör ändå!)  Det är ju helt underbart att man kan bli faster. Man får ju liksom följa allt det roliga utan att behöva ta ansvar och när babyn sen kommer, så kan man ju gosa med den en massa och dra in den ljuvliga baby-doften...Mmmmmm. Börjar den sen böla så kan man ju åka hem. Och inga sömnlösa nätter. Kan det bli bättre?   Men sen är jag så himla glad över att brorsan skaffat barn med en tjej som Karin. hon är så down to earth. Och snäll och trevlig och allt man kan önska sig. inklusive att hon har en son som är världens finaste kille, ja, på delad första plats med Spider-man, förstås! Faktum är att de är otroligt lika varandra; Kribban och Spiderman. Man skulle lungt kunna ta fel och tro det är syskon. (Kribban är några år äldre!) Mamma´s man Simon brukar fråga om inte jag och Karin har ett och annat att förklara? (haha) Jodå, han har humor, Simon!    

Okej, nu är sanningens minut här, jag har varit en värdelös faster så långt... Jag har ringt bara för att kolla... Jag har upplyst både Ante och Karin om att man kan skynda på barna-födandet genom trapp-vankande och sex...   Nu skäms jag faktiskt... Men jag är så förväntansfull och barnen är så glada att de ska få sin första kusin på mamma´s sida! Det är elakt, men jag lovar, det är inte för att VARA elek. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Fast jag har verkligen försökt! Tro mig! Om jag sagt allt jag velat eller tänkt och ringt alla gånger jag velat och tänkt, då skulle jag troligtvis aldrig få chansen att se mitt första brors-barn... Tack Karin & Ante för att ni står ut med mig och orkar med mig! Om det blir en riktig grin-unge, lovar jag att ta några grin-nätter så ni får sova, bara för att ni fått stå ut med mitt tjat! (Om nu denna baby någonsin behagar komma ut i stora världen...)  Förlåt! Kram Snart Faster!